Rosengårdsskolan i Malmö har som upptagningsområde kvarteret Herrgården, känt eller beryktat för än det ena, än det andra. Mycket av allt som sägs, skrivs eller rapporteras om Herrgården är förstås överdrivet eller rent förtal, men bakom rubrikerna bor minst tusen barn och ungdomar med förhoppningar, ambitioner, goda viljor och hjärtan som klappar för mer än bara mobilen. Framtiden rusar emot dem med krav på betygspoäng, måluppfyllelse och konkurrens om Utbildningsplatsen och Jobbet!
Det perspektivet gäller ju för vilka svenska ungdomar som helst, var som helst i landet, men för Herrgårdens ungdomar är utmaningen större, mycket större;
- ingen har svenska som modersmål
- ungefär hälften är födda i utlandet
- en femtedel är nyanlända, de flesta från krigsdrabbade områden
- ca 70% är i behov av särskilt stöd
- lärartätheten är 8,0 lärare/100 elever (Jfr Lommas 8,2)
Den demografiska och sociala profilen i Herrgården saknar av allt att döma motstycke i Sverige;
- förvärvsfrekvensen i Herrgården är lägst i landet
- stor in- och utflyttning rubbar undervisningens kontinuitet (Hälften av befolkningen byts ut under en fyraårsperiod.)
- trångboddheten är stor, läxro saknas
- inga svenska modersmålstalare bor i området
Organisationen är slimmad, ”lean production” gäller även hos oss. Utflykter och laptops är t.ex. inte självklara inslag i undervisningen. Men i en dynamisk skola med ambitioner att eleverna skall stå väl rustade för det kommande vuxenlivet i Sverige måste vyer vidgas och arbetssätt utvecklas med medel som den kommunala budgeten inte alltid förmår att tillhandahålla.
Crafoordska stiftelsen har generöst under flera år bidragit till att genomföra ett par lärarinitiativ på Rosengårdsskolan, som just syftar till att ge eleverna den välbehövda ”extra skjutsen”. Det gäller ”Kunskap är makt” (KIPP) och ”Spring”.
Kunskap är makt
1994 startade en pedagogisk rörelse i USA under namnet ”Knowledge-is-Power-Programme, KIPP”. Dess framgångsrecept innehåller ingredienser som god pedagogik, höga förväntningar, frivillighet, utökad lektionstid, stärkt ledarskap och resultatfokus.
Inspirerade av rörelsens goda resultat med elever i marginaliserade bostadsområden, som t.ex. South Bronx, startade ett lärarlag på Rosengårdsskolan läsåret 01/02 ett projekt under arbetsnamnet KIPP. Höstterminen ändrades namnet till KÄMPA, Kunskap är maktpå allvar. Av många skäl har flera av ingredienserna ovan fått modifieras till svenska förhållanden. Men andemeningen har hela tiden varit att tillämpa KIPPs devis ”Work hard. Be nice!”
Syftet med projektet är att med en tydlig struktur och strikta regler i skolan skapa en lämplig skolsituation. Vi är övertygade om att en lugn skolmiljö gynnar elevernas inlärning. Det ska ställas relevanta krav på eleverna så att de tar ett större ansvar för sin skolgång. På detta sätt skapar vi en medvetenhet hos dem att det är bara de själva som kan förändra sin situation.
Alla elever som ingår i detta arbetslag har tillsammans med sina vårdnadshavare skrivit kontrakt med KÄMPA där de förbinder sig att följa de regler som ingår i överenskommelsen, nämligen att …
… alltid komma i tid (om inte-visa intyg på varför!)
… alltid vara väl förberedd – givna uppgifter alltid gjorda
… alltid ha rätt material med sig
… alltid koncentrera sig på vad som ska göras
… alltid uppträda korrekt mot alla, elever som vuxna
… alltid vara aktsam om skolans lokaler och material
… alltid ha mobilen avstängd på lektionerna
… alltid lämna ytterkläderna i skåpet
… alltid ha intyg efter frånvaro
… aldrig äta eller dricka på lektionstid
Rosengårdsskolan i Malmö har som upptagningsområde kvarteret Herrgården, känt eller beryktat för än det ena, än det andra. Mycket av allt som sägs, skrivs eller rapporteras om Herrgården är förstås överdrivet eller rent förtal, men bakom rubrikerna bor minst tusen barn och ungdomar med förhoppningar, ambitioner, goda viljor och hjärtan som klappar för mer än bara mobilen. Framtiden rusar emot dem med krav på betygspoäng, måluppfyllelse och konkurrens om Utbildningsplatsen och Jobbet!
Det perspektivet gäller ju för vilka svenska ungdomar som helst, var som helst i landet, men för Herrgårdens ungdomar är utmaningen större, mycket större;
- ingen har svenska som modersmål
- ungefär hälften är födda i utlandet
- en femtedel är nyanlända, de flesta från krigsdrabbade områden
- ca 70% är i behov av särskilt stöd
- lärartätheten är 8,0 lärare/100 elever (Jfr Lommas 8,2)
Den demografiska och sociala profilen i Herrgården saknar av allt att döma motstycke i Sverige;
- förvärvsfrekvensen i Herrgården är lägst i landet
- stor in- och utflyttning rubbar undervisningens kontinuitet (Hälften av befolkningen byts ut under en fyraårsperiod.)
- trångboddheten är stor, läxro saknas
- inga svenska modersmålstalare bor i området
Organisationen är slimmad, ”lean production” gäller även hos oss. Utflykter och laptops är t.ex. inte självklara inslag i undervisningen. Men i en dynamisk skola med ambitioner att eleverna skall stå väl rustade för det kommande vuxenlivet i Sverige måste vyer vidgas och arbetssätt utvecklas med medel som den kommunala budgeten inte alltid förmår att tillhandahålla.
Crafoordska stiftelsen har generöst under flera år bidragit till att genomföra ett par lärarinitiativ på Rosengårdsskolan, som just syftar till att ge eleverna den välbehövda ”extra skjutsen”. Det gäller ”Kunskap är makt” (KIPP) och ”Spring”.
Kunskap är makt
1994 startade en pedagogisk rörelse i USA under namnet ”Knowledge-is-Power-Programme, KIPP”. Dess framgångsrecept innehåller ingredienser som god pedagogik, höga förväntningar, frivillighet, utökad lektionstid, stärkt ledarskap och resultatfokus.
Inspirerade av rörelsens goda resultat med elever i marginaliserade bostadsområden, som t.ex. South Bronx, startade ett lärarlag på Rosengårdsskolan läsåret 01/02 ett projekt under arbetsnamnet KIPP. Höstterminen ändrades namnet till KÄMPA, Kunskap är maktpå allvar. Av många skäl har flera av ingredienserna ovan fått modifieras till svenska förhållanden. Men andemeningen har hela tiden varit att tillämpa KIPPs devis ”Work hard. Be nice!”
Syftet med projektet är att med en tydlig struktur och strikta regler i skolan skapa en lämplig skolsituation. Vi är övertygade om att en lugn skolmiljö gynnar elevernas inlärning. Det ska ställas relevanta krav på eleverna så att de tar ett större ansvar för sin skolgång. På detta sätt skapar vi en medvetenhet hos dem att det är bara de själva som kan förändra sin situation.
Alla elever som ingår i detta arbetslag har tillsammans med sina vårdnadshavare skrivit kontrakt med KÄMPA där de förbinder sig att följa de regler som ingår i överenskommelsen, nämligen att …
… alltid komma i tid (om inte-visa intyg på varför!)
… alltid vara väl förberedd – givna uppgifter alltid gjorda
… alltid ha rätt material med sig
… alltid koncentrera sig på vad som ska göras
… alltid uppträda korrekt mot alla, elever som vuxna
… alltid vara aktsam om skolans lokaler och material
… alltid ha mobilen avstängd på lektionerna
… alltid lämna ytterkläderna i skåpet
… alltid ha intyg efter frånvaro
… aldrig äta eller dricka på lektionstid
För att eleverna ska få den viktiga uppmuntran som vi tror sporrar dem i skolarbetet arrangerar projektet sedan några år utflykter för alla de elever som fullföljt kontraktet, enligt ett återkommande program. Beroende på årskurs får eleverna pröva på dressincykling, kanotpaddling, sundet-runt-resa och, i mån av snö, skidåkning på Vallåsen. De flesta av våra elever har ingen möjlighet att själva betala studieresor eller utflykter. Många av dem är mycket sällan utanför Rosengård och nästan aldrig utanför Malmö.
Så här funderar en elev om vad KÄMPA-programmet betytt för honom:
… Om jag inte hade börjat i ”kipp” så hade jag inte tagit skolan på allvar, jag var störig från 1:an till 7:an men i 8:an bestämde jag mig för att ta skolan på allvar för att jag tänkte på hur det kan gå i framtiden om jag inte tar skolan på allvar. Jag fick helt enkelt ingen chans att bete mig så som jag hade gjort tidigare därför att eleverna och lärarna här var helt annorlunda och betedde sig på ett helt annat sätt än vad jag var van vid, därför var jag tvungen att ”smälta” in i klassen och uppföra mig som alla andra där …
Och här är en annan elev som tänker:
… Även jag har fått eller fick och har fortfarande seriösare vänner som ger allt för skolan och plugget. Och de, mina vänner skapar en gravitation som på sätt och vis drar mig till att vilja plugga. Vi hjälper varandra med läxorna genom att vi t.ex. läser varandras uppsatser, vilket jag aldrig kunde göra eller gjort i icke ”Kipp”-klass. Jag är glad över att ha fått en sådan chans och tillfälle att kunna studera på allvar …
Grundtanken med de olika aktiviteterna är att ge våra elever upplevelser och erfarenheter de inte har från tidigare och därför är de olika naturutflykterna mycket viktiga. Tanken är också att det ska vara en åldersadekvat stegring med aktiviteterna; därför får år 6- eleverna åka till Österlen och prova på dressincykling. Vi cyklar mellan St Olof och Gyllebosjön genom vacker natur.
I år 7 paddlar vi kanot i Lödde å och det brukar vara en spännande upplevelse. Flera gånger har vi haft elever som tagit sig ett ofrivilligt dopp och sedan fått lotsas in till kanten vilt skrattande. Detta är en aktivitet som ingen av våra elever har någon tidigare erfarenhet av.
När eleverna går i år 9 brukar vi åka till Göteborg och besöka Universeum och Liseberg vilket är mycket uppskattat. Ett alternativ som planeras i år för år 9-eleverna är att besöka Köpenhamns Planetarium och därefter gå in på Tivoli.
Den mest minnesvärda upplevelsen är nog att få åka till Vallåsen i år 9 och prova på skidåkning. Det är lika fantastiskt roligt varje år. Intresset för skidåkning väcks hos flera elever och i år under sportlovet hade vi fyra elever som i egen regi åkte upp till Vallåsen igen för att det hade varit så kul.
Aktiviteterna är mycket omtyckta och sprider glädje långt före och efter det de äger rum. Utan de generösa bidrag Crafoordska Stiftelsen bestått oss med genom åren skulle inget av detta kunna genomföras. Skolan kan och får nämligen under inga omständigheter ta ut annat än obetydliga kostnader för t.ex. skolresor. Och kostnaden för en skidutflykt till Vallåsen är sannerligen inte obetydlig.
Spring
Ett annat projekt stött av Crafoordska Stiftelsen är Spring, (SPRåket INteGrerar), ett språkpraktikprogram för åttor och nior. Vi tror stenhårt att god språkbehärskning i svenska är en absolut förutsättning för unga människor om de ska kunna ta plats i vårt gemensamma storsamhälle. Inte mycket i dagens svenska samhällsliv ser ut som det gjorde förr. Utbildningsväsende, arbetsmarknad, kommunikationer, välfärd och trygghetssystem förutsätter egna och helt andra initiativ av medborgarna än vad som gällde för bara ett eller ett par decennier sedan.
Denna nya samhällsmiljö kan vara väl så förvirrande för vilken svensk modersmålstalare som helst och hur ska det då inte vara för alla dem som dagligen kämpar med nya ord, fraser, satsbyggnad, uttal och inte minst den ofta idiomatiska s.k. extralingvistiska delen av språket, allt det som så att säga förmedlas mellan raderna. Är man inte helt förtrogen med alla dessa bitar av svenskan står man sig rätt slätt, inte bara i kontakt med myndigheter utan också i vardagslivets talspråkssituationer.
Elever som vill och kan och får matchas med en arbetsplats enligt önskemål och förutsättningar, och vistas under fyra veckor utspridda under läsåret på sin ”Springplats”. Här får praktikanterna ta del av arbetslivets språkliga vardag, höra ”vuxen” svenska, hämta in nya ord och begrepp och dessutom få en djupare förståelse för vilka språkliga och sociala krav som väntar dem i framtiden. Väl hemma i skolan uppmanas eleverna redovisa sina erfarenheter för kamraterna och sina lärare. Det sker skriftligt genom dagboksanteckningar och muntligt genom presentationer framför klassen. Med för Crafoord-medel nyinköpta Applelaptoppar sammanställer, redigerar och förevisar eleverna sina praktikintryck i t.ex. Powerpoint. Kön till datorerna är ibland lång, men alla kan ändå inte jobba samtidigt eftersom det vanliga skolarbetet också ska skötas.
Springrogrammet, som pågått sedan 2005, har fått stor uppmärksamhet och lyckliggjort många elever som utan Spring aldrig skulle fått chansen att ”titta in” i sin egen framtid.
I den allmänna skoldebatten florerar en föreställning om att alla sidor av elevernas utveckling ska kunna avläsas i betygen. Därmed skulle också skolorna lätt kunna rangordnas från sämre till bättre. Vi som dagligen arbetar med frågorna vet bättre. När det gäller Spring är vinsterna långsiktiga och beständiga och därför avvisar vi eventuella propåer från omvärlden om att man omedelbart borde kunna avläsa Springs effekter i betygsstatistiken. Istället för den enkelt sammanräknade kvantitativa poängjakten utvärderar vi varje år Springs kvalitativa resultat ur elevernas dagböcker från praktiken. Det är en intressant läsning som då och då kräver läsarens eftertanke; som när en mycket belåten elev på sin sista dag på kontoret får applåder av medarbetarna: När jag slutade dem klappade till mig.
Här följer några andra klipp som var för sig och sammantagna antyder att Spring ger något viktigt som eleverna kan bära med sig genom livet:
… Kl 11 så fick vi lunch. Det var en härlig stämning …
… Jag var äntligen framme, bussen är det störigaste som finns på morgonen, men det lönar sig för att jag är på väg till Spring …
… idag kändes det som att jag hade ett riktigt jobb. Idag gällde det att kämpa för att vi hade väldigt mycket att göra …
… Magnus kom kl 8.40 som vanligt. Vi satt o snacka. Jag har inte träffat en enda människa lika trevlig som Magnus …
… Sen åkte vi till en man som skulle skriva på ett kontrakt så att mäklaren har all makt över hans radhus …
… Han skrev saker på tavlan som om han var lärare och undervisade mig. Han gav mig känslan att här ska jag jobba och så här ska jag göra för att komma in i högskolan …
… Hon berättade varför hennes föräldrar flydde från Polen under andra världskriget. De hade varit i koncentrationsläger. Sen snackade vi om Libanons kultur och hur den skiljer sig från svensk kultur.
... Jag tror inte att de förväntade sig att jag från Rosengård skulle vara lugn, snäll o.s.v. …
… Så jag gick till den gula sidan där studenterna arbetar. Medan jag stod där kom en student fram till mig och frågade frågor och han var så himla snygg, mina ögon fastnade på honom hahaha …
… I morgon ska det kännas bra att vara där för att jag ska imponera alla där och jag ska ändra deras bild om Rosengård …
… Jag ville lyssna på musik så jag satte på radion på tämligen låg volym, Marie bara nämen höj och skrattade. Vi lyssnade på massa bra låtar vid vissa tillfällen sa hon säg till om jag kör med dig, först fattade jag inte riktig vad hon menade men sen fattade jag för att hon sa om du vill gör detta o detta o detta men jag tyckte det var bara kul att göra en massa saker…
… Efter en stund dansade vi lite och skrattade jättemycket. Vi märkte inte att Jafar stod vid dörren och såg allt sen när vi vände oss så skrattade han jättemycket åt oss och sa ni borde nog börja abeta igen och alla skrattade. Det var verkligen kul. Klockan närmade sig tolv och nu var det dags för lunch. Jag trallade iväg till omkläddningsrummet och bytte om …
… Vi åkte till en restaurang för att äta lunch. Jag beställde en cheeseburgare men jag visste inte om jag skulle äta den med händer eller med bestick för att det var en finare restaurang, det var inte McDonald’s …
… Plötsligt försvann jag i mina tankars egen lilla värld och tänkte hur de andra springeleverna har det i sina praktikplatser. Jag frågade mig själv frågor som: Har de det roligare än vad jag har det? Lär de sig lika mycket som jag? Jag hann inte tänka vidare för att jag kom fram till Gustav Adolfs torg …
… Hela den här veckan ska vi träffa en grupp afrikanare från Sydafrika. För att vi ska kunna kommunicera med varandra pratar vi engelska. Jag tycker att det kommer att bli en bra träning för mig. Vi åkte med bil för att hämta dem och under tiden förberedde jag mig med att prata engelska tyst för mig själv. Jag förstod nästan allt vad de sa och jag försökte prata med dem så mycket som möjligt …
… Dom frågade mig också en massa saker som t.ex. Vilka nationaliteter vi har på skolan? samt om vi har några svenska elever på skolan? Svaret kan ni nog själva men jag är så snäll att jag ändå säger det. Det blir ett ganska starkt nej, men jag tillade att våra lärare är svenskar. Jag tror att alla på avdeling fyra har fått veta att jag vill bli polis …
Till Crafoordska stiftelsen
Hej! Jag heter Mardin och är 15 år gammal.
Jag går i klass 8:2 på Rosengårdsskolan.
Jag har Spring på Studjefrämjandet.
Jag tycker att det är roligt att ha Spring på Studjefrämjandet.
Man får göra en massa roliga saker t.ex. jobba i reception, jobba på kontor, slå in i kassan.
Man får lära sig en massa saker.
När jag slutar nian så tänker jag börja på Sankt Petri.
Där vill jag gå på naturlinje.
Sen så ska jag läsa vidare så att jag blir det jag har alltid drömt om.
Mina framtidsvisioner är att bli barnläkare.
Jag vill hjälpa sjuka barn så att de blir friska.
I slutet av läsåret så kommer jag att redovisa om min Springplats.
Nu så förbereder jag mig inför redovsningen för klassen.
Jag sätter ihop ett program i Powerpoint.
Där ska jag visa hur vi gör på Studjefrämjandet.
Jag vill tacka Crafoordska Stiftelsen för att vi har fått sådana fina laptops.
Malmö den 22 mars 2011
Susanne Strand
Michael Neppelberg
Lars Ellborg