Projektet Peder Winstrup

Ett personligt och tvärvetenskapligt möte med mannen som såg till att Lund fick ett universitet

Onsdagen den 9:e december 2015 blev en märkesdag för Winstrupprojektet, museet och Lundaborna. Under 12 timmar fick allmänheten möjlighet att defilera förbi biskopsmumien och beskåda några av de viktigaste fynden från undersökningarna. Museets personal höll närmare 600 miniföreläsningar á tre minuter för grupper om 15 personer åt gången. Det var en sann utmaning men vi kände samtidigt att det var oerhört viktigt att våra besökare fick förklarat vad de såg och att de hade möjlighet att ställa frågor. Dagisgrupper och skolbarn fick bästa platserna. En liten flicka stod för dagens bästa kommentar. Hon stod tillsammans med sin mamma vid mumien och sade med darrande röst: – Mamma, när jag dör vill jag också vara mumie! På eftermiddagen sträckte sig kön ned till Stortorget. Daily Mails internetupplaga publicerade reportage online. Kl. 10 på kvällen räknade vi in vår 3 510:e besökare. Museets största publika framgång var ett faktum. Vem var då mannen som orsakade en sådan uppståndelse?

I mars 1658 avhölls i biskopsresidenset på Kraftstorg en märklig middag för en mycket prominent gäst – en händelse som skulle sätta ett stort avtryck i staden Lunds historia. Värden var biskop Peder Winstrup och hans gäst den svenske kungen Carl X Gustaf. Det var då och där som Winstrup argumenterade för nyttan av att grunda ett universitet i staden.

Förslaget föll i god jord och bara några månader efteråt blev Winstrup adlad. I december 1666 blev denna tanke en realitet och i januari 1668 öppnades Lunds universitet formellt. Winstrup hade lyckats. Den siste danske biskopen i Lund var nu svensk biskop och tillika adelsman.

När planerna för universitetets 350-års jubileum började ta form år 2012 var det naturligt att blicka tillbaka till alltings början. Vi tyckte att det skulle vara intressant att ta reda på varför det just blev Lund och inte Malmö eller Landskrona? Här framstod Winstrup som en intressant historisk frontfigur att undersöka närmare, inte minst på grund av den sparsamma och stundtals elaka behandlingen i de historiska verken. I dansk historieskrivning ofta ansedd som förrädare och kappvändare, i svensk nästan helt anonymiserad, kanske för att han verkade i en gammal dansk provins. Även i staden Lund märker man av detta. Winstrupsgatan är en av de kortaste gatustråken och någon historisk koppling mellan gatan och Winstrup finns heller inte.

Det är alltså tal om en märkbart undangömd tillvaro i historieböckerna trots den oerhörda bredd som Winstrups intressen och verksamheter omfattar. Förutom rollen som ansvarig biskop över Östdanmarks samtliga församlingar var han professor i fysik och filosofi, konung Christian IV:s personlige hovpredikant, boktryckare, papperstillverkare, ornitolog, astronom, arkeolog, poet, arkitekt, entreprenör, universitetskansler, lantbrukare och stadens Lunds först kände turistguide. Vi har att göra med en sann renässansmänniska. Berättelsen om Winstrup som historisk centralgestalt förtjänar en framskjuten position i staden Lunds levande kulturarv.

Starten för det tvärvetenskapliga forskningsprojektet om Peder Winstrup är däremot ett resultat av slumpmässiga händelser som sammanföll i tid och rum. År 2013 fick Domkyrkoförsamlingen Länsstyrelsens tillstånd att flytta ut Peder Winstrups kista från kryptans norra sidokapell och begrava stoftet på Norra Kyrkogården. Skälet var att man behövde utrymmet för att skapa ett pilgrimsvandringskapell. En kopia av Länsstyrelsens beslut nådde museichefen och nu skedde det märkliga ting. Under genomläsningen av denna kom plötsligt antikvarie Andreas Manhag in med ett antal fotografier. Vid scanning av ett antal äldre glasplåtar hade han funnit bilder från en tidigare okänd gravöppning av Winstrups kista år 1923. Kroppen såg ut att vara en av de bäst bevarade mumierna i Europa! Det var dags att dra i handbromsen. Här förelåg en unik möjlighet att få insikt i 1600-talets hälso- och levnadsvillkor genom en undersökning av kroppen. Kontakt togs med både Länsstyrelsen och Domkyrkorådet och det lyckades museet att utverka tillstånd för en kistöppning.

Hur var bevaringsförhållandena nu 100 år efter den senaste öppningen? Den 18 november 2013 öppnades kistan på plats i kryptan. Det kunde omedelbart konstateras att kroppen inte märkbart förändrats sedan 1923. Allt talade för att en fullständig undersökning skulle ha en stor vetenskaplig potential. Museet kunde nu förhandla fram ett långt tidsfönster för vetenskapliga undersökningar av kroppen, kistan och kläderna innan kroppen skulle återlämnas för begravning. Ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt formerades. Det långa tidsfönstret var naturligtvis viktigt också ur ekonomisk synvinkel. Projektet behövde forskningsmedel och tid att söka dessa. Vi är därför djupt tacksamma för Crafoordska stiftelsens stora donation som möjliggör de vetenskapliga analyserna och de kommande utställningarna. Tora Ohlssons och Birgit & Sven-Håkan Ohlssons stiftelse finansierar historieforskningen samt en populärvetenskaplig bok och Ebbe Kocks stiftelse har gett medel för textilkonservering och dräkthistorisk analys. Philip Sörensens stiftelse har beviljat medel för de osteologiska analyserna.

Undersökning av kistan

Peder Winstrups mumifierade kropp har av naturliga skäl tilldragit sig störst uppmärksamhet inom projektet. Idag vet vi att mumien är en av de bäst bevarade kropparna från 1600-talets Europa, en celebritet i klass med Ötzi, ismannen! För att få tillgång till kroppen var det emellertid nödvändigt att först besluta vad som skulle göras med biskopens dräkt samt de övriga textilierna i kistan, såsom foder, madrass och kuddar.

Eftersom det från Domkyrkans håll hade beslutats att Winstrup skulle begravas på Norra kyrkogården i Lund föreslog Historiska museet att samtliga textilier borde tillvaratas, för att undvika deras annars oundvikliga förstörelse. Som det kommer att framgå senare ångrade Domkyrkoförsamlingen sitt beslut att flytta liket från Domkyrkan. Vi valde då av hänsyn till Winstrup att hans balsameringslindor och innersta skjorta skulle lämnas kvar, och att endast de yttersta textilierna skulle tillvaratas.

Avlägsnandet av textilierna var en utmaning och processen tog mycket tid i anspråk. Det första steget var att lyfta ut den enkla innerkistan ur den praktfulla ytterkistan av almträ. Här framkom tre intressanta fynd mellan inner- och ytterkista; ett s.k. djävulsmynt nedstoppat i springan av ledaren för en dansk sataniströrelse på 1970-talet samt en enkrona och ett femkronorsmynt från det sena 1990-talet. De senare uttryck för en ännu levande månghundraårig tradition likt seden att slänga ned mynt i önskebrunnar. För att möjliggöra en CT-skanning av kroppen demonterades innerkistan, så att kroppen endast vilade på bottenplankorna.

Innerkistans sidoplankor var fodrade med fastspikat siden och därunder hade papper klistrats direkt på träet. Vattenstämplar i pappret visade intressant nog att det härrörde från Winstrups eget pappersbruk i Värpinge utanför Lund, numera Trolleberg. Efter CT-skanningen utförde konservator Lovisa Dahl en rengöring av textiliernas ytskikt. Därefter överfördes kroppen samt silkesmadrassen och silkeskuddarna från innerkistans risfodrade botten till ett iordningställt undersökningsbord. Nu kunde den mycket försiktiga avklädningen av kroppen påbörjas. I samråd med antikvarie Andreas Manhag och textilvetare Pernilla Rasmussen började Lovisa med att trä av skinnhandskarna, följt av en sprättning av de lösa sammetsärmarnas sömmar, samt avlägsnandet av den yttre skjortans framdel med dess fastnålade löskrage. Därefter lyfte sju personer upp den helt stela kroppen av Winstrup ännu en gång, varvid kroppen frigjordes från ytterskjortans bakdel, de lösa sammetärmarna, sammetmössan, silkesmadrassen och de bägge silkeskuddarna. Vid det laget var kroppen endast klädd i en inre skjorta och strumpor, samt var omlindad med grövre linnetyger. I och med det var avklädningen fullbordad och de medicinska provtagningarna kunde påbörjas.

Begravningsdräkten är likt kroppen ovanligt välbevarad och dessutom tämligen unik. Det rör sig antagligen om en prästerlig ämbetsdräkt, mer specifikt en biskoplig sådan. Med tanke på hur få välbevarade 1600-tals mumier det finns i Sverige, och hur liten den biskopliga andelen är bland dessa, kan det till och med vara så att dräkten är den enda i sitt slag. Efter konservering och montering kommer den att bli ett centralt inslag i den kommande utställningen om Peder Winstrup.

Winstrupprojektet innebär en unik möjlighet att kombinera medicin och historiestudier. Winstrup har avsatt många spår i de historiska källorna; brev, protokoll, publikationer m.m. Här finner vi också exempel på omnämnanden av sjukdomsperioder och smärttillstånd, uppgifter som ibland kan verifieras vid de medicinska och osteologiska undersökningarna av kroppen. Fram tonar en omfattande sjukjournal för en 74 år gammal man som led av påfallande moderna sjukdomar orsakade av stress, övervikt och felaktig kost. Inget nytt under solen! Bland besvären ser vi kraftiga förkalkningar i blodkärl i hjärta, lungor och hjärna, artros i höft och knäleder, karies, gallstens- och ryggbesvär, och troligen också diabetes 2 och gikt. Idag tycks tuberkulosen återigen vara på frammarsch – Winstrup har sannolikt också lidit av denna sjukdom. Men de medicinska provtagningarna och analyserna är inte avslutade. Ett mycket uppmärksammat fynd – inte minst internationellt – var upptäckten att biskopen inte var ensam i kistan. Väl undangömd i risbädden under biskopens fötter låg ett litet klädbylte som innehöll det mumifierade liket efter ett fyra månader gammalt flickfoster. Vi avvaktar ännu resultaten från de DNA-prover som tagits för att utröna ett eventuellt släktskap till biskopen.

Winstrups växter

Endast en mindre andel av det omfattande växtmaterialet har analyserats. Resten har bevarats som ett växthistoriskt arkiv för framtida forskning. De välbevarade växterna har en stor potential inte minst för framtida genetiska studier av tidiga odlingsväxter. Det rika växtmaterial som påträffades i kuddar, madrass och risbädden under kroppen föreligger nu i en rapport av paleobotaniker Per Lagerås på Statens Historiska Museer. Arbetet har också mynnat ut i en artikel i brittiska Current Archaeology (March 2016). Winstrups växter omfattar en mycket intressant artlista som avslöjar mycket om 1600-talets trädgårdskonst, odling och bruket av medicinalväxter. Winstrup vilade på två kuddar av siden samt en sidenmadrass. Madrassen och den översta kudden innehåller framför allt humle, men även sädesslag i form av havre, korn och råg. Även bär och barr av en, dill och ett blad av buxbom identifierades. Den nedre kudden är en ren doftkudde och innehåller framför allt lavendel, isop, men även en del citronmeliss och hedblomster. Den sistnämnda växten har intressant nog, med tanke på Winstrups sjukdomsbesvär, använts i folkmedicinen mot gallstensbesvär.

Risbädden under kroppen bestod av framför allt malört och åbrodd. Insprängt bland malörten påträffades bovete, lin, bolmört, nattskatta, hampa, sommarfläder, ringblomma, oxtunga, blåklint och starr. Även hasselnötter och kärnor efter surkörsbär kunde identifieras.

Växtmaterialet ger oss inte bara intressanta inblickar i användningen av växter i gravsammanhang, utan också vilka medicinalväxter och andra nyttiga växter som växte i biskopens trädgård. Det är uppenbart att växterna som medföljde Winstrups kista utgjorde en kollektion av aromatiska örter. Många var i blomning när de plockades, men eftersom biskopen dog i december, måste de ha torkats och förlorat mycket av sin forna skönhet vid tiden för begravningen. De var dock fortfarande starka doftkällor. Det är högst troligt att orsaken till att de lades ned i kistan var att tillhandahålla en behaglig doft i samband med att liket låg på lit de parade, eller mer brutalt uttryckt: att dölja den sötaktiga lukten från liket. Kroppen var mumifierad och mycket väl bevarad, men den var inte balsamerad. Troligen kan det goda bevaringstillståndet knytas till optimala klimatförhållanden i kryptan, men växterna kan också ha spelat en roll här. Många av de identifierade växterna har bevarande, antiseptiska eller insektsdödande egenskaper, som var välkända redan under 1600-talet. Humle är antiseptiskt och användes som konserveringsmedel i öl men också i mat, medan lavendel, malört och åbrodd skyddade kläder och textilier från mal, löss och sänglöss. Humlets och åbroddens förmåga att sakta ned förruttnelsen av kött finns särskilt omnämnt av några 1600-tals författare. När verklig balsamering utfördes, främst på kungligheter, fylldes kropparna med dessa växter.

Placeringen av växterna i kistan har således tjänat två syften; att dölja liklukten och att bevara kroppen. Men växterna kan också ha haft en symbolisk betydelse som en del i den allmänna folktron. Intressant nog är flera av växterna kända för sin bedövande och lugnande inverkan och de används fortfarande inom modern medicin av samma skäl. Humle ansågs ha en lugnande effekt och rådet var att placera humle i kudden för att erhålla en god nattsömn. Lavendel hade en liknande effekt och citronbalsam används fortfarande för samma ändamål inom alternativ medicin. Humlet i kudden har garanterat Winstrup en djup och drömlös sömn i döden och kanske till och med förhindrat att han gick igen.

1600-talets trädgårdar användes för att odla grönsaker, kryddor och medicinalväxter och ett så stort hushåll som Winstrups har också varit självförsörjande på humle, frukt och andra nyttiga plantor. Det är högst rimligt att många av de identifierade växterna i kistan stammar från hans egen trädgård. Sammantaget får vi således en inblick i en trädgård fylld av medicinalväxter, likt ett husapotek, och en välutbildad person som Winstrup har också vetat hur man nyttjade dessa. Han har också behövt dem, då han ju var en sjuklig person.

1600-talets trädgårdar användes för att odla grönsaker, kryddor och medicinalväxter och ett så stort hushåll som Winstrups har också varit självförsörjande på humle, frukt och andra nyttiga plantor. Det är högst rimligt att många av de identifierade växterna i kistan stammar från hans egen trädgård. Sammantaget får vi således en inblick i en trädgård fylld av medicinalväxter, likt ett husapotek, och en välutbildad person som Winstrup har också vetat hur man nyttjade dessa. Han har också behövt dem, då han ju var en sjuklig person.

Winstrups sista vilorum?

En viktig milstolpe i projektet var att vi lyckades förmå Domkyrkoförsamlingen att ångra sitt tidigare beslut om att begrava stoftet på Norra kyrkogården och istället återföra honom till Domkyrkan. Vår argumentation i ärendet var att förmedla insikten om att Winstrups kropp utgjorde ett unikt medicinhistoriskt arkiv över 1600-talet med potential att ge historiska perspektiv på dagens sjukdomar och hälsovillkor. Därför var det viktigt att bevara kroppen för framtiden. Biskop Johan Tyrbergs intresse och engagemang beredde vägen för ett positivt besked från kyrkans sida. Att museet också kunde få tillstånd till den unika förmedlingsdagen på museet den 9 december bör också ses mot bakgrund av projektets stora massmediala och vetenskapliga genomslag.

När det gällde placeringen av Winstrups stoft författade vi ett flertal skrivelser till Domkyrkorådet med förslag på lämpliga rum för kropp och kista, både i kryptan och i det ursprungliga Winstrupska gravkoret. Utrymmen som med enkelhet också kunde göras tillgängliga för kyrkobesökarna. Vi utförde uppmätningar av temperatur- och luftfuktighet på flera platser i Domkyrkan för att ytterligare stärka argumentationen. Tyvärr ansåg inte kyrkan att våra förslag var genomförbara utan föredrog en placering i norra tornet. Kyrkan kunde dock visa att luftfuktighet och temperatur var tillfredsställande i detta föreslagna utrymme varför museet av vetenskapliga skäl inte kunde protestera. Då undersökningen utfördes under begravningslagens paraply och inte fornminneslagen är det församlingen som juridiskt sett har ensamrätt i frågan. Vi beslöt att placera stoftet i en hermetisk tillsluten zinkkista med tanken att om förseglingen eventuellt bröts i framtiden, skulle luftfuktigheten tillåta fortsatt bevarande av kroppen. Bredvid biskopen I kistan lade vi ned det lilla flickfostret samt en tidskapsel med en beskrivning av projektgruppens analysarbete. Den 11 december fylldes Domkyrkan till bristningsgränsen för den pampiga begravningsceremonien för Winstrup. På morgonen den 12 december 2015 fördes så biskopen till sin nya viloplats i norra tornet under ledning av biskop och projektdeltagare. Detta var femte gången man flyttat Winstrups stoft sedan januari 1680.

Winstrup i media

Projektet har hittills varit mycket uppmärksammat i pressen. Både nationella och internationella media som tidningar, TV och radio har uppmärksammat projektet allt sedan starten i september 2014. En presskonferens i april 2015 följdes av två dygns oupphörliga intervjuer, framför allt efter det att Daily Mail och The Guardian publicerade stora helsidesartiklar om Winstrup. En liveintervju på BBC World Service borgade för en strid ström av efterföljande intervjuer. Idag kan vi med stolthet säga att ungefär 400 miljoner människor – faktiskt 5% av mänskligheten – vet vem Winstrup var. Det skulle ha glatt den gamle biskopen. Våra korta LU-producerade Youtube-filmer har en miljon träffar. Under år 2015 höll museichefen 87 föredrag för allmänhet och forskarvärld och nådde därvid ca 3000 personer. Danmarks Radio har under 2015 påbörjat inspelningarna för en ny historiedokumentär där Winstrupprojektet får stor uppmärksamhet. Dansk TV premiär sker under jubileumsåret 2017.

Vad händer härnäst?

De generösa medel som Crafoordska stiftelsen har donerat gör att projektet under året kan gå in i sin slutfas. Resultaten från de olika delprojekten skall sammanställas och en arkeologisk rapport skall lämnas in till Länsstyrelsen. Vi har ett antal studie- och arkivresor kvar att genomföra i Tyskland, bl.a. vad gäller mumieforskning och Winstrups studiettid i Jena och Wittenberg. Samtidigt arbetar vi på museet med att producera en utställning om Peder Winstrup och hans liv. Både bok och utställning är planerade att stå färdig i maj 2017 under den s.k. kulturveckan. En försmak får vi i februari 2017 då en utställning öppnar på Historiska museet om 1600-tals måleri i universitetets samling och särskilt Winstrup i konsten, producerat av konstintendent Lars-Göran Oredsson vid Universitets Konstsamling. Samtidigt som Winstruputställningen på Historiska museet öppnar kommer Botaniska trädgården att öppna en trädgårdsutställning om Winstrups växter med inspiration från kistfynden.

Christoffer Fägerström som är museiassistent vid Entomologiska samlingarna på Lunds universitet kommer under våren 2016 att slutföra sin genomgång av de otaliga insektsfynden i kistan. Insekterna är de äldsta bevarade och kommer att berätta mycket om klimatdata och mikromiljöer i 1600-talets Lund. Kanske kan analysen även besvara frågan om varför insektsangreppen på kropp och kläder varit så sparsamma. Under 2016 kommer vi även att få en mer komplett bild av biskopen och hälsovillkoren i 1600-talets Lund. Framför allt analyser av eventuella bevarade parasiter och bakterier i biskopens avföring men även spårämnesanalys av hårstrån kan hjälpa oss få en bättre bild av de allmänna levnadsvillkoren för gemene man i Skåne. Winstrup väntar…………

Per Karsten
Museichef